Två gånger har Göran vurpat. En gång på grus, och idag på asfalt. Jag står för en vurpa. När jag vurpar är Göran genast framme med kameran, han plåtat typ samtidigt som han kollar att jag inte gjort mig illa. Jag måste först kolla att han är ok, innan jag kommer mig för att ta fram kameran. Därför hinner han alltid resa sig och försvinna ur bild. Kanske är jag en lite godare människa?
Göran gjorde sig inte illa och kameran klarade sig bra. Bara backspegeln lossnade,