Resan tar fram nya sidor hos oss. Vi fungerar bättre tillsammans. Vi har skapat en stämning där vi når konsensus väldigt snabbt. Ibland är det oklart vem som egentligen tänkt vad.
Om vi ser den här resan som ett träningsläger inför vår längre tripp nästa sommar, så var gårdagen en framgång. Vi fick regn, men var förberedda. När Eva ropade ut att "det luktar regn", bytte vi kläderna på kanske två, tre minuter samtidigt som de första dropparna föll.
Rätt klädda och med fruktpåsar från Ica på fötterna var regnet en baggis, även om jag inser att det finns många högre klasser i regnskolan. Som till exempel att sätta upp tält.
Vi blir bättre på att hitta rätt vägar också. Vi stannar rimligt ofta för att kolla google maps på mobilerna (cykel-gps:en har vi givit upp på), och cyklar i sällan fel. Något vi däremot måste lära oss är ett mer kritiskt förhållningssätt till Googles förslag på cykelvägar. Igår hamnade vi här...
Detta var mycket värre än det ser ut. Den sandiga marken är alldeles mjuk efter allt regn, och framväskorna väger mellan sex och åtta kilo paret, vilket gör att framhjulen ständigt skär ner. Runtomkring oss finns så mycket mygg, att ansiktet blir fullt av dem på typ tre sekunder om man stannar.
Och här...
Ja, precis. What the fuck, liksom. Och tack, Google, för att du hittar de kortaste vägarna åt oss.
Lärdomen: Använd satellite view när vi lägger upp rutter. Alltid.
När jag skriver det här har vi precis vaknat upp vid en fantastiskt fin liten fiskecamping invid Byske älv. Det är lite myggigt, men inte outhärdligt. Ljudet från älven är högt, men har en märkligt lugnande effekt ändå. Hade det varit biltrafik som låtit så mycket skulle jag ha blivit tokig.
